Pengar är något mycket abstrakt och svårt att förstå sig på. Det handlar om tro på en substanslös värdemätare och värdebevarare, lika ogripbart som religion och lika glidande till sin funktion. Religionen har det emot sig att vi kan välja bort den utan att det förändrar våra liv. Pengar däremot har en praktisk funktion som ingen kan välja bort. Vi är tvingade att tro.
Penningens filosofiska sida ger jag mig inte in på. Däremot skall jag försöka med några metaforer beskriva dess funktion. Det finns många lärda avhandlingar om detta. Alla, nästan undantagslöst obegripliga för de flesta, även för de lärde.
Alla vet vad ett blodomlopp är. Blodets funktion i kroppen är att transportera runt alla kroppens förnödenheter, energi, syre, vätska, mediciner osv samt trasnportera bort avfall. Blodet måste ut till alla kroppens delar i den mängd som behövs för att kroppen skall vara frisk och må bra. Pengarna har ungefär samma funktion i samhället som blodet i kroppen dvs transportmedel för värden och värdebyten.
Alla pengar är en skuld i någon form där värdet är garanterad av utgivaren och i sista hand staten. Med pengar går det lätt och snabbt att registrera och garantera värdet av alla transaktioner i ett valutaområde. Alla registrerade transaktioner samlas så i det vi kallar BNP. BNP i sin tur bestämmer värdet på våra pengar. För att få alla byten av arbete, varor och tjänster att cirkulera fritt behövs ett transportmedel för värde som alla kan acceptera. Detta transportmedel är pengar. (En definition på pengar bland många andra är ”allt som allmänt accepteras som betalningsmedel”. Nyckelorden är ”allmänt accepteras”. Det går alltså inte med vad som helst)
Pengar är blodet i samhällskroppen. Men pengar liksom blod måste cirkulera. Utan behov av transporter dör kroppen, blodet koagulerar och pengarna blir värdelösa då inga transaktioner registreras. Inte så svårt att förstå.
Liksom den mänskliga kroppen behöver något som håller cirkulationen igång behöver samhället det också. I kroppen är det hjärtat, i samhället är det riksdag, regering och riksbank dvs staten som ytterst ansvarar för cirkulationen. Staten är samhällets hjärta, pumpen som skall hålla samhället igång. Statens uppgift är att tillhandahålla betalningsmedel så alla dess delar dvs medborgare fungerar optimalt och mår bra. Statens uppgift är primärt inte att hushålla med ändliga resurser, sådant tillhör företagsekonomi och hushållsekonomi som är något helt annat än nationalekonomi. pengar som lån, inteckning på framtiden är inte en ändlig resurs. Framtiden är oändlig. Den ekonom eller politiker som pratar om AB Sverige vet antingen inte vad de pratar om eller så har de något att dölja.
Men om staten inte behöver hushålla vad skall man då med en budget till? När politiker och ekonomer talar till oss om resurser så är resurser alltid pengar. För företag och hushåll är pengar reala resurser som kan sparas för konsumtion senare. Men varför skall staten spara pengar som själv ansvarar för att det finns tillräckligt med pengar för att klara alla transaktioner? Det är inte meningsfullt.
Problemet är att pengar och fysisk verklighet inte är samma sak. Den fysiska verklighetens förmåga att producera har gränser. Och då handlar det om statens andra stora uppgift, den att med sitt penning och skattemonopol styra betalströmmarna för att uppnå optimal effektivitet i samhällets produktionsförmåga. Det är vad skatter och budget handlar om.
I tider av nedgång och kris skall då staten spara pengar, betalningsmedel? På något vis låter det som att bota blodbrist med åderlåtning.
Jag får återkomma till detta. Nu får det vara bra för i dag
